torsdag 15 november 2012

-->
onsdag

Veckan började ganska bra med jet lag och energi, men nu har det lite grann tagit slut.
Det är ett intensivt program och det är svårt att hinna med. Sömnen kommer som vanligt i kläm…Känns som att jag skulle behöva minst 6 timmar till på dygnet.

Dagen börjar med extra tidigt idag. 0715 ses vi utanför room 332 för att gå vidare till lectureday,  deras Residents (ST läkares) utbildningsförmiddag. Man börjar alltså klockan 7 på morgonen för att hinna 5 timmar innan lunch. I deras utbildningsprogram ingår minst 5 timmar i veckan, och de kräver 70% närvaro för att bli godkända. Det börjar med  att Amal Mattu håller en genomgång av Njursvikt och urinvägsinfektioner. Alla har fått artikel att läsa och man går igenom det som är viktigt. De flesta verkar ha läst på och nivån är hög. 

Vi som är den internationella kontingenten får under dagen en rundtur i deras nya akutmottagning, och deras nuvarande, den nya väldigt lik den som nyligen byggts i Helsingborg, och inte särskilt stor. På med hjälmar, och in i bygget!  Den gamla är inte heller stor, och såhär på onsdag förmiddag väldigt stillsam. Hälsar på Dr Bontempo, som har ett kliniskt pass. De försöker täcka så att ST läkarna kan gå på sin utbildning.

Här ser de ca 60000 patienter / år, har  56 residents, och 77 specialister!! Det ger lite perspektiv, och återigen förstår jag varför jag har svårt att hinna det jag tycker att jag ska göra…

Efter turen till ER ned i källaren, ned till department of pathology… - Ja, det är precis vad ni tror. Här finns liken.
I Baltimore är det tydligen ganska vanligt att man donerar sin kropp till sjukhuset/universitetet, så de har möjlighet att använda döda människor till att träna procedurer på: ”Cadavre Lab”
Vi gör cricotomi på en svart gentleman med märken på bröstkorgen efter hjärtmassage som uppenbarligen inte varit framgångsrik. Provar även att lägga CVK med seldingerteknik. Väldigt bra, och väldigt konstigt.
Tänker hela tiden på Havamal:

Blind man rider
Handlös går vall
Döv man i drabbning duger
Lik är till litet gagn

Till lite nytta kan det trots allt vara…

Efter lunch som idag är en rejäl macka + en påse chips + 2 kakor fortsätter vi med Rob Rogers som tar oss igenom hur man producerar en podcast. En mick, ett gratisprogram, lite editing och sedan är man hemma. Lätt som en plätt om man har 10 timmar över…
Jag har redan flera jättebra idéer men tyvärr ligger jag redan minus vb tid. Jag tittar på Chris Nickson snett framför mig som oavbrutet twittrar, länkar sidor, kollar wiki,, tittar på livestreamen från den föreläsning redan han sitter på, och dessutom kommenterar och är med i diskussionen… jag får börja ta lite ametamin för att komma i kapp. - Eller inte…

Nästa ämne samkör Rob Rogers. Michael  Bond och Mike Abraham – Use of technology in emergency medicine education.
Får tips hur man använder youtube, gör egna kanaler, det finns flera program som underlättar, och det finns hur mycket bloggar podcasts och videor som helst. De visar en slags program som gör att man kan göra polls, allltså trycka på knappar för att öka interaktiviteten. Får tips om camtasia, articulate, airscreen, storyline, Banda föreläsningarna så kan de som inte är där se dem närsomhelst. Gör instruktionsfilmer, samla dina artiklar i Papers, Keynote som verkar vara det nya powerpoint, och Prezi som uppenbart kan ge åksjuka om man inte aktar sig. Pow toon för att göra korta reklamgrejor. Moodle, Doceri. Det tar liksom inte slut… Möjligheterna är oändliga, jag funderar igen över den där kloningsappen… -När kommer den??

Sist presentation, Tools for the educator, Making great slides, Rob varnar för death by powerpoint, en numera vanlig åkomma i våra föreläsingsalar.
Bort med bulletpoints, in med bra bilder som hjälper dig att berätta din historia. Gör en storyboard, ett synopsis innan, Fokusera på ditt huvudbudskap, och max en grej att
komma ihåg varje timme… det kommer att gå långsamt.
In med videor för att illustrera. Tips om att välja bilder som är minst 1000x1000, alltså stora bilder som man kan hitta på Google eller wikicommons eller kanske bluemountains

crabcakes!
Stapplar hemåt, ned i hotellets gym där jag trampar runt i nån sorts skidåkningsliknade maskin en god stund och drar i lite olika handtag. Dusch. Rakning, sedan iväg till Dudas Tavern för att äta den lokala delikatessen Crabcakes. Dudas är högt rankad på Yelp och jag och en av mina nordeuropeiska vänner letar oss fram till haket som ligger i East harbour, ett område en bra bit från där vi bor, faktiskt mycket mera levande än Inner harbour som är mera berömt.  Dudas är trångt och trevligt och fullt med folk. Verkar riktigt trevligt. Det finns bara två platser att sitta på, och de är vid samma bord där två äldre damer sitter och väntar på sin mat. Vi frågar om det är ledigt, och om det går bra att sitta. Den ena damen gör en grimasch som väldigt tydligt visar att hon inte har någon lust alls att ha sällskap av oss jag kopplar på min tantcharm och så snart de förstår att vi inte är amerikaner får vi slå oss ned. Vi hälsar, det är Rose och Mary Anne som är pensionerade lärare som bor i kvarteret som är här för att det är hamburger night. Ganska omedelbar har vi ett fanstastiskt trevligt samtal på gång om ditt och datt, Vi beställer Crabcakes och dricker god öl och har det väldigt kul tillsammans med damerna, Krabbkakorna är gjorda på krabbkött + något som håller ihop – ägg? Lite cayenne, persilja, goda och väldigt mättande. Vi äter och pratar, tanterna ger sig så småningom iväg och det blir kramkalas och fotografering, vi är otroligt nöjda med kvällen så långt. När servitrisen kommer för att titta till oss en stund senare säger hon: By the way, your check has allready been taken care of.. Compliments from Rose and Mary Anne! Helt otroligt! Vi sitter och är lite paffa över detta när vi ser Chris och David från kursen ett par bord bort. De är också här för the crabcakes. Flyttar över dit och sitter och pratar en stund till. Går till slut hem igen efter en helt fantastisk kväll. Skönt att gå en bit för att skaka ned krabban.











1 kommentar: