onsdag
Veckan började ganska bra med jet lag och energi, men nu har
det lite grann tagit slut.
Det är ett intensivt program och det är svårt att hinna med.
Sömnen kommer som vanligt i kläm…Känns som att jag skulle behöva minst 6 timmar
till på dygnet.
Dagen börjar med extra tidigt idag. 0715 ses vi utanför room
332 för att gå vidare till lectureday, deras Residents (ST läkares)
utbildningsförmiddag. Man börjar alltså klockan 7 på morgonen för att hinna 5
timmar innan lunch. I deras utbildningsprogram ingår minst 5 timmar i veckan, och de kräver 70% närvaro
för att bli godkända. Det börjar med
att Amal Mattu håller en genomgång av Njursvikt och urinvägsinfektioner.
Alla har fått artikel att läsa och man går igenom det som är viktigt. De flesta
verkar ha läst på och nivån är hög.
Vi som är den internationella kontingenten får under dagen
en rundtur i deras nya akutmottagning, och deras nuvarande, den nya väldigt lik
den som nyligen byggts i Helsingborg, och inte särskilt stor. På med hjälmar,
och in i bygget! Den gamla är inte
heller stor, och såhär på onsdag förmiddag väldigt stillsam. Hälsar på Dr
Bontempo, som har ett kliniskt pass. De försöker täcka så att ST läkarna kan gå
på sin utbildning.
Här ser de ca 60000 patienter / år, har 56 residents, och 77 specialister!!
Det ger lite perspektiv, och återigen förstår jag varför jag har svårt att
hinna det jag tycker att jag ska göra…
Efter turen till ER ned i källaren, ned till department of
pathology… - Ja, det är precis vad ni tror. Här finns liken.
I Baltimore är det tydligen ganska vanligt att man donerar
sin kropp till sjukhuset/universitetet, så de har möjlighet att använda döda
människor till att träna procedurer på: ”Cadavre Lab”
Vi gör cricotomi på en svart gentleman med märken på
bröstkorgen efter hjärtmassage som uppenbarligen inte varit framgångsrik.
Provar även att lägga CVK med seldingerteknik. Väldigt bra, och väldigt
konstigt.
Tänker hela tiden på Havamal:
Blind man rider
Handlös går vall
Döv man i drabbning duger
Lik är till litet gagn
Till lite nytta kan det trots allt vara…
Efter lunch som idag är en rejäl macka + en påse chips + 2
kakor fortsätter vi med Rob Rogers som tar oss igenom hur man producerar en
podcast. En mick, ett gratisprogram, lite editing och sedan är man hemma. Lätt
som en plätt om man har 10 timmar över…
Jag har redan flera jättebra idéer men tyvärr ligger jag
redan minus vb tid. Jag tittar på Chris Nickson snett framför mig som oavbrutet
twittrar, länkar sidor, kollar wiki,, tittar på livestreamen från den
föreläsning redan han sitter på, och dessutom kommenterar och är med i
diskussionen… jag får börja ta lite ametamin för att komma i kapp. - Eller
inte…
Nästa ämne samkör Rob Rogers. Michael Bond och Mike Abraham – Use of
technology in emergency medicine education.
Får tips hur man använder youtube, gör egna kanaler, det
finns flera program som underlättar, och det finns hur mycket bloggar podcasts
och videor som helst. De visar en slags program som gör att man kan göra polls,
allltså trycka på knappar för att öka interaktiviteten. Får tips om camtasia,
articulate, airscreen, storyline, Banda föreläsningarna så kan de som inte är
där se dem närsomhelst. Gör instruktionsfilmer, samla dina artiklar i Papers,
Keynote som verkar vara det nya powerpoint, och Prezi som uppenbart kan ge
åksjuka om man inte aktar sig. Pow toon för att göra korta reklamgrejor.
Moodle, Doceri. Det tar liksom inte slut… Möjligheterna är oändliga, jag
funderar igen över den där kloningsappen… -När kommer den??
Sist presentation, Tools for the educator, Making great
slides, Rob varnar för death by powerpoint, en numera vanlig åkomma i våra
föreläsingsalar.
Bort med bulletpoints, in med bra bilder som hjälper dig att
berätta din historia. Gör en storyboard, ett synopsis innan, Fokusera på ditt
huvudbudskap, och max en grej att
komma ihåg varje timme… det kommer att gå långsamt.
In med videor för att illustrera. Tips om att välja bilder
som är minst 1000x1000, alltså stora bilder som man kan hitta på Google eller
wikicommons eller kanske bluemountains
crabcakes! |
Stapplar hemåt, ned i hotellets gym där jag trampar runt i
nån sorts skidåkningsliknade maskin en god stund och drar i lite olika handtag.
Dusch. Rakning, sedan iväg till Dudas Tavern för att äta den lokala
delikatessen Crabcakes. Dudas är högt rankad på Yelp och jag och en av mina
nordeuropeiska vänner letar oss fram till haket som ligger i East harbour, ett
område en bra bit från där vi bor, faktiskt mycket mera levande än Inner
harbour som är mera berömt. Dudas
är trångt och trevligt och fullt med folk. Verkar riktigt trevligt. Det finns
bara två platser att sitta på, och de är vid samma bord där två äldre damer
sitter och väntar på sin mat. Vi frågar om det är ledigt, och om det går bra
att sitta. Den ena damen gör en grimasch som väldigt tydligt visar att hon inte
har någon lust alls att ha sällskap av oss jag kopplar på min tantcharm och så
snart de förstår att vi inte är amerikaner får vi slå oss ned. Vi hälsar, det
är Rose och Mary Anne som är pensionerade lärare som bor i kvarteret som är här
för att det är hamburger night. Ganska omedelbar har vi ett fanstastiskt
trevligt samtal på gång om ditt och datt, Vi beställer Crabcakes och dricker
god öl och har det väldigt kul tillsammans med damerna, Krabbkakorna är gjorda
på krabbkött + något som håller ihop – ägg? Lite cayenne, persilja, goda och
väldigt mättande. Vi äter och pratar, tanterna ger sig så småningom iväg och
det blir kramkalas och fotografering, vi är otroligt nöjda med kvällen så
långt. När servitrisen kommer för att titta till oss en stund senare säger hon:
By the way, your check has allready been taken care of.. Compliments from Rose
and Mary Anne! Helt otroligt! Vi sitter och är lite paffa över detta när vi ser
Chris och David från kursen ett par bord bort. De är också här för the
crabcakes. Flyttar över dit och sitter och pratar en stund till. Går till slut
hem igen efter en helt fantastisk kväll. Skönt att gå en bit för att skaka ned
krabban.
Du är i ditt rätta element darling! Surronded by tants!! <3
SvaraRadera