-->

Söndag

Baltimore,

Det här är en annan sorts stad än Brooklyn. Samma sorts ljudkuliss, med sirener som tjuter, jag tror att det oftast är ambulanser och poliser, och emellanåt honkandet från brandbilar som har en kraftig tuta med rätt låg pitch som skrämmer bort allt som eventuellt är i vägen. Är det så mycket mera som kräver blåljus och tutor här, eller är det en kulturfråga? Rätt långt bort åt sydost hörs hur tågen varnar, det är hursomhelst andra ljud än hemma.

Jag bor mittemot Convention center, nära Inner Harbour. Tegelhus med heltäckningsmatta, lite unket, men helt ok. Hotellet är rökfritt, men röken som sitter i väggarna sedan 1900 talet gör sig påmind. Lite hemtrevligt, men inte helt tiptop.

Ute är det 15-17 grader och rätt behagligt. Fuktigt, men varmt

Turen över Atlanten är seg. Fattar ärligt talat inte det där med Storcirkelnavigering.

Man lyfter från Arlanda och ska till NYC, som ju ligger klart söder om Stockholm, sedan flyger man åt nordväst upp över Trondheim, vidare över Island och småningom ned över Grönland för att angöra NY rakt Norrifrån. Mystiskt… Jag antar att det har något att göra med att jorden är rund??? Får hursomhelst alltid Migrän av att flyga. Det är en känslig balans med maxdoser av Paracetamol, Ibuprofen och gärna Omeprazol för att inte huvudet ska sprängas, och halsbrännan ta över helt och hållet. Alkohol är inte att tänka på.

På Newark står man i lite olika köer, åker tåg mellan terminalerna, och köar igen, blir röntgenscannad sedan väntar man en god stund på sista lyftet . Det tar bara 40 minuter att flyga sista biten.

Pursern ombord är en man i 40-årsåldern med någon sorts neuropsykiatrisk diagnos, mycket lämplig när det gäller att snabbt rabbla allt som ska sägas.(har aldrig hört någon prata så fort) Hans social skills lämnade lite i övrigt att önska… Flygvärdinnetourette?

Väl i Baltimore tar man ett slags pendeltåg som heter Light Train. Lite scary med utesovare och glimtvis dålig stämning in till Downtown där Hotell Day Inn ligger på krypavstånd från stationen. Lämnar grejor på rummet, och ger mig ut på näringssök. Något litet enkelt att äta så att man inte är tvungen att vakna med hungerkris mitt  natten.

Går ned mot Inner Harbour som är något slags mys- och trivselcentrum med massor av butiker och restauranger för turister. Söndag kväll mitt i November är det helt dött. Jag har någon slags motvilja mot att gå in på helt tomma restauranger, så jag kryssar runt en stund, men inser att jag nog får gå någon annan stans. Frågan är vart. De andra som är ute verkar läskiga med klara uteliggar/missbruksvibbar.

Vandrar runt en stund och konstaterar att under 20 minuter på gatorna i Baltimores centrum finns ingenting öppet. Det är helt öde. Hittar på väg hem en sportbar där jag slinker in och tar en Hammis och någon sorts läskedryck. Tänk att sportbarer, en inrättning som kombinerar sport på TV med fet mat och alkohol, numera finns överallt. 

Tack och lov för det!